Utvecklingslinjer

Grundning
Malmö grundades vid 1200-talets mitt. Tomner menar att staden helt säkert betraktades som stad 1275, men att den kan föras tillbaka till seklets mitt. Den äldsta bevarade urkunden i stadsarkivet är ett privilegiebrev utfärdat av Magnus Eriksson, Sveriges, Norges och Skånes konung år 1353.

Medeltiden
Skånemarknaden kom att spela stor roll för Malmös ekonomiska utveckling, men också för den politiska dragkampen i Öresundsområdet. År 1360 beviljade Valdemar Atterdag en höstmarknad (15/8-29/9) i Malmö just vid den tid på året då sillen gick till. Skåne-marknaden och handeln i Malmö dominerades på medeltiden av de tyska köpmännen. Ett tyskt handelssällskap (gille) är dokumenterat redan 1329.

De lybska pundtullböckerna vittnar om en livlig handel mellan hansestaden och Danmark, och större delen av denna gällde skånemarknadens städer. Malmö intog här, från 1300-talets slut, en ledande ställning. Staden hade en kraftig expansion fram till 1330-talet, och blev ledande handelsstad vid Öresundskusten redan omkring 1300. Från 1330-talet kan man iaktta indikationer på ekonomisk stagnation (danska centralmaktens upplösning, tysk expansion, svensk intresseinblandning, digerdöden). Stagnationonen pågick fram till ca 1400, då en ny uppåtgående trend synes ha börjat och fortsatt under 1400-talet.

Malmö drogs mer eller mindre oundvikligt in i de handelspolitiska och militära motsättningarna mellan den tyska hansan och den danska kronan. Staden fick därför enkla befästningsverk redan på ett tidigt stadium. Från år 1370 finns en oklar referens till ett "slott" som då pantsattes till hansestäderna. Under 1400-talets förra del förstärkte Erik av Pommern befästningsverken ytterligare, som ett skydd mot hanseaterna. Utbyggnaden fästningsverket fortsatte under den sista dansktiden och även när Malmö blivit svenskt.

1500-talet till 1600-talets mitt
Malmös "andra storhetstid" inträffade under 1500-talets första decennier. Fisket spelade visserligen inte samma roll som på medeltiden, men sjöfart och handel hade goda tider, inte minst därför att hansestädernas privilegierade ställning försvagades under Fredrik II. Den holländska och engelska konkurrensen var då ännu inte så dominerande. Nederländerna led dessutom av inre motsättningar och befrielsekriget mot Spanien. Dansk spannmål blev föremål för stigande efterfrågan, och exporten via Öresund kulminerade på 1620- och 30-talen. Utförseln av levande djur, särskilt stalloxar, spelade också en stor ekonomisk roll. Enligt Malmö tullräkenskaper uppvisade oxexporten en stadig ökning fram till 1620-talet, för att under 30- och 40-talen gå in i en svacka och nära halveras. När exporten 1627-29 kulminerade noterades över 1300 utförda oxar. Den omfattande spannmålsexporten var skördekänslig och varierade kraftigt. Större delen av exporten under 1600-talets förra hälft gick till Nederländerna.

Under den driftige borgmästaren Jörgen Kocks tid drogs Malmö flera gånger in i tidens stora konflikter. En kulmination kom med grevefejden på 1530-talet, då Jörgen Kock aktivt verkade för att stärka reformationen och minska aristokratins och prästerskapets inflytande. Händelseutvecklingen ledde till belägring av Malmö, och ett slutligt nederlag för Jörgen Kocks linje, men reformationen skulle ändå gå vidare, och JK togs så småningom till nåder av kung Kristian III.
Med utgångspunkt i klockringningslängder uppskattar Tomner M's folkmängd på 1500-talet till "i runt tal 5000 personer". Mycket talar för att detta är en överskattning på ca 1000 personer. 1588 års mönsterlängd antyder att folkmängden då kan ha varit högst i storleksordningen 4000 personer, och att den ökat från 1510-talet med approximativt 1000 personer.

Malmös ekonomiska uppsving under 1500-talets förra hälft innebar en påtaglig förändring av den byggda staden. Den övre borgerligheten exponerade sin rikedom i påkostade byggnadsverk. Gamla pallisadverk raserades för att ersättas med en fullbordad sammanhängande stadsmur. De fortsatta utbyggnaderna av fästningsverket redan före den svenska tiden skulle, med undantag för Malmöhus, inte direkt påverka själva staden. Stadens befästning fullbordas på 1690-talet. Den innebar då att det "svenska" Malmö var ett av Sveriges starkaste fästen och en av Skandinaviens starkast befästa städer.

Mot 1500-talets senare del och under 1600-talets förra hälft försämrades förutsättningarna. Ett antal mortalitetskriser och så småningom även de svensk-danska krigen gjorde att staden stagnerade befolkningsmässigt. Minskningen av antalet mönstrade borgare och nedgången i antalet klockringningar över lik indikerar att staden tom kan ha haft en befolkningsminskning.

Mortalitetskriser
1563-64
1575-77
1581-84
1601-02
1619
1625

Mönstringslängden från 1620-talet redovisar färre indivder än 1588 års längd.

1600-talets senare del År 1658 svor Malmö borgare trohetseden inför Karl X Gustav. Staden blev stapelstad i det svenska systemet, och det svenska tullsystemet infördes. Antisvenska stämningar tiden efter maktövertagandet ledde så småningom till ett misslyckat kuppförsök i Malmö, den sk malmösammansvärjningen. 1670-talets skånska krig innebar ännu en påfrestning på staden, som belägrades 1677 och stormades, dock utan att danskarna lyckades nå segern. Det danska nederlaget vid Malmö innebar tvärtom en vändpunkt i kriget till Sveriges fördel. Den följande tiden blev en försvenskningstid i de skånska landskapens historia. Segern i kriget hade placerat försvenskningsproblematiken i ett nytt läge, och strävan att åstadkomma "uniformitet" med rikssvenska politiska förhållanden kunde nu drivas på starkare.

Krigsperioden under 1700-talet början kom med nya problem för Malmö. Pesten slog till 1712, och skördade uppskattningsvis 800 till 1000 offer i en stad på högst ca 5000 invånare. Kriget medförde även ett hårdnande skattetryck på borgerskapet.

Befolkningsutvecklingen var sannolikt fluktuerande, men kanske svagt expansiv på lång sikt. Mantalet ökar kraftigt på 1660-talet. Minskar under 1670-talets krigsår, men ökar igen på 1680-talet för att kulminera på 1690-talet. Ersgård uppskattar folkmängden omkring 1700 till ca 3000 peroner. Det är sannolikt en underskattning då garnisonsfolket inte tycks vara inräknat. Mantalssiffran från 1697 (inkl militären) antyder i stället att befolkningstalet kan ha uppgått till 5000 invånare. En folkräkning 1717, som inkludera minderåriga barn, redovisar 2795 personer. Även här får man sannolikt lägga till garnisonsfolket, kanske ett tusental individer. Under perioden 1665 till 1685 pendlade inkvarteringsfolket mellan knappt 1500 och drygt 2000, med en kulmination under 1670-talets krig (max 2200 år 1677). År 1697 redovisas de inkvarterades antal till 2145 personer, vilket var lika mycket som stadens mantalsskrivna befolkning på 2242 personer. (Man måste dock räkna med avsevärt lägre MHS för de inkvarterade. Min anm.) En bebyggelseinventering 1692 redovisar 766 tomter i staden.

Trots ogynnsamma hamnförhållanden intog Malmö en ledande ställning som sjöfartsstad i Skåne. Utrikeshandeln och sjöfarten hade en markant orientering mot de tyska östersjöstäderna, med Lybeck i spetsen. Värdet av utrikeshandeln förefaller ha hållit sig ganska stabilt under 1660,- 70 och 80-talen. Men krigsperioden vid 1700-talets början fick till resultat en kraftig och omedelbar minskning av exportvärdet. Den kortvariga återhämtningen 1704-6 blev bara tillfällig. Även på importsidan ägde en, dock inte lika markerad minskning rum. Fortfarande var emelleritid orienteringen mot Nordtyskland viktig. Spannmålsexporten blev under den första svensktiden föremål för den svenska tullpolitiken och andra regleringar och förbud, men mätt i antal tunnor kan man inte tala om en trendmässig minskning. Flutuationerna var emellertid stora, och utförsel omorienterdes från de västliga hamnarna till de svenska östersjöhamnarna. Den traditionella oxhandeln var en av den danska adelns viktigaste inkomstkällor, som nu belades med svensk tull. Utförseln bibehöll dock sin nivå fram till 1680-talet, om än kraftigt fluktuerande mellan olika år. Med det stora nordiska kriget blev oxutförseln mer sällsynt. Även denna export gick företrädesvis till Nordtyskland och Lybeck, men även Köpenhamn mottog vissa kvantiteter. Exporten av hästar visar en avtagande trend särskilt efter 1670.

1700-talet
Malmö fick inget större uppsving under 1700-talet.

Stadens bebyggelse var ännu "i det närmaste helt koncentrerad till området innanför de mäktiga befästningsvallarna och stadsgravarna". Visserligen hade man stapelrätt under frihetstiden men också ett svårt konkurrensläge gentemot andra svenska städer. Manufakturindustri (textil, garveri, tobak, socker), var inte tillräcklig för att generera ett "större ekonomiskt uppsving". Olle Helander talar om "1700-talets relativa oföränderlighet" i stadens utrikeshandel som en kontrast till "den plötsligt insättande dynamiken" som kännetecknade 1800-talet.

Folkmängden var av allt att döma långsiktigt stagnerande. En viss återhämtning kan ha ägt rum efter det tidiga 1700-talets nedgång, men folktalet på drygt 5000 invånare under 1700-talet senare del var sannolikt inte mycket större än 1690-talets. Malmö hade på 1700-talet, säger Rosborn, sjunkit ned till "en svensk medelstor stad på gränsen till småstad". Först från 1810-talet kan man se hur Malmö försiktigt börjar växa in i rollen som en modern storstad.

1800-talet

Napoleonkrigen skapade tillväxtboom. Befolkningen ökar med 30% mellan 1805 och 1820. Befästningarna revs så småningom och överlagrades med stadsbebyggelse.

Referenser:

Svend Aakjaer, red: Kong Valdemars jordebog. Del 1-3. (källutgåva) 1926-45.

Hans Ersgård: Stadens historia 1658-1718. (Malmö stads historia. Andra delen.) Malmö 1977.

Olle Helander: Stadens historia 1719-1820. (Malmö stads historia. Andra delen.) Malmö 1977.

Grethe, Jacobsen: Köbstadsfinanser i begyndelsen af 1500-tallet. Lyder van Fredens kamenerregnskaber for Malmö 1517-20. (DHT Bind 85, 14 raekke bind VI) Köbenhavn 1985. S 209-239.

Salomon Kraft: Den danska tiden. (Ystads historia, del 1. Från äldsta tid till 1792.) Ystad 1956.

Sven Rosborn: Malmö. Den medeltida staden och dess omland. (Medeltidsstaden 67) 1984.

Lennart Tomner: Malmö stads historia före 1500. De strödda dokumentens vittnesbörd. (Malmö stads historia. Första delen.) Malmö 1971.

Lennart Tomner: Stadens historia 1500-1658. (Malmö stads historia. Andra delen.) Malmö 1977.

Sven Lilja