HISTORIK

Noraskoga och Linde bergslag under medeltid och vasatid.

Se Excerpt - Lindesberg.

Nora 1643-ca 1800

N. var, liksom Lindesberg, en liten stad vid tillblivelsen 1643. I rangskalan 1647 rankades staden 38 efter Lindesberg, och i den reviderade rullan 1664, som 55 av 78 städer. Arbogas revirstrider riktades inte bara mot Lindesberg utan även N. Örebro däremot, som kan tyckas ha haft större intresen att försvara, utvecklade tvärtom ett gott förhållande till N. N hade också en stark beskyddare i landshövdingen Krister Bonde, som residerade i staden 1646-48 innan han flyttade till Örebro.

Efter en omfattande brand 1731 gav kronan order om återuppbyggnad av staden, men med en ny stadsplan, och efter en utrensning av onödigt folk. Staden beviljades friheter, och kunde under hägnet av dessa repa sig. Under resten av 1700-talet upplevde N en period av "lugn och ostörd utveckling." Nödåren 1771-72 drabbade staden till en del, men den tycks ha kommit lindrigare undan än landsbygden omkring.

Liksom vad gällde Lindesberg, ger mantalslängderna för N ingen entydig bekräftelse på långsiktig expansion. Toppnoteringar strax över 390 mtl 1646-48 ökar visserligen något fram till 1670 då 452 mtl uppnås. En svacka på 1670-talet övervinns och 1690 är mantalet åter uppe i 457. Därefter följer ett fall, som liknar motsvarande utveckling i Lindesberg. 1720 nås bottenläget 334 mtl. År 1730 har återhämtningen nått 443 mtl, men 1740 har siffran åter sjunkit till 353 mtl. Märkligt nog framhärdar Tham med att uppfatta dessa vittnesbörd som tecken på en tillväxt. Han beräknar FM vid tillblivelsen till 400 personer, vid sekelskiftet 1700 till 500 personer och vid 1700talets mitt till 600 personer.

Enligt samtida vittnesbörd medförde vådelden 1731 en avfolkning av staden. Staden blev samtidigt rensad från onyttigt folk, och kunde, till följd av en nådig kunglig resolution av 1733, återuppstå. I denna källa talas om 100 hushåll och en total folkmängd på 7 à 800 personer vid tidpunkten för källans utsaga. Tham bestrider att den stora utrensningen fick någon större reell effekt, men medger att mantalsminskningen på 1730-talet bekräftar "en icke obetydlig nedgång". När befolkningsstatistiken tar vid från 1700talets mitt har N 559 invånare (1749). Antalet ökar stadigt till 1780-talet då det kulminerar på ca 700. Därefter följer en period av fluktuationer mellan 576 (1815) och 720 (1805) invånare, innan den moderna urbaniseringen tar vid med en stadig ökning från bottennoteringen 1815. År 1850 har FM nått 908 personer. Tham talar, liksom vad Lindesberg beträffade, om goda järnkonjunkturer på 1790-talet, och negativa effekter av napoleonkrigen för perioden därefter. Från 1820-talet började i stället "stigande hygien och sundare levnadsförhållanden" skapa en förnyad tillväxt. Den jämförelsevis svaga befolkningsutvecklingen under 1700-talet förklarar Tham med en restriktiv politik från stadsmyndigheternas sida. Man motverkade allt för stark tillväxt, och var framför allt rädda för ett tillskott av fattigt och löst folk.

Litteratur:

W Tham, Lindesberg och Nora genom tiderna. D 1-2. 1943-49.

Sven Lilja