Ulvsby eller Ulfsby (fi. Ulvila) tillkom som det svenska rikets nordligaste stad under 1300-talets första hälft. Staden låg vid Kumo älv (fi. Kokemäenjoki), nära åmynningen och havet. Segelfarten till havet var viktigare för stadens existens än närheten till den relativt långa älven, vars forsar gjorde det svårt att segla vidare österut mot inlandet. Längs Kumo älv fanns marknadsplatser, av vilka Liikistö låg nära Ulvsby på en liten holme. På samma holme hade rests en kyrka. Liikistös betydelse som interregionalt köpcentrum återspeglas i tyska eller gotländska köpmäns gravstenar, vilka ursprungligen låg i Liikistö kyrka och vilka på 1300-talet användes som byggmaterial i Ulvsby kyrka. Det är möjligt att landhöjningen torkade farleden till Liikistö och tvingade köpmännen att hitta en lämpligare plats för handeln och valet träffade en närliggande havsvik som på grund av den fortsatta landhöjningen så småningom förvandlades till en biflod till till Kumo älv.

Kyrkan i Liikistö övergavs också och Ulvila kyrka togs i bruk på 1340-talet. Den intilliggande nya handelsplatsen drog till sig fast bebyggelse och fick snabbt stadskaraktär. År 1344 tilläts köpmännen i Ulvsby att driva lanthandel. Senast år 1357 fick de också rätt till handelsseglation norrut. Sina stadsprivilegier fick Ulvsby officiellt år 1365. I närheten byggdes en kungsgård. Det sporadiskt bevarade urkundsmaterialet berättar om ett relativt stort svenskt befolkningselement från och med den senare hälften av 1300-talet. Det är dock möjligt att de flesta invånare hade flyttat från närbelägna orter. Enligt stadens skattelängder från 1540-talet var ett tjugotal eller en tredjedel av de skattepliktiga samtidigt både köpmän och bönder.

Ulvsbyköpmännens handelsmöjligheter i norr avgränsades på 1300-talet av de österbottniska böndernas rätt att driva inbördes byteshandel med livsmedel; all annan handel var förbehållet borgarna i Ulvsby och andra städer. Under 1400-talet verkar Ulvsby ha haft lika omfattande handelsprivilegier som Raumo, men dessa ifrågasattes redan under medeltiden på grund av motstånd från köpmännen i Stockholm och Åbo. Slutligen förbjöd Gustav Vasa Raumo- och Ulvsbyborna att idka utrikeshandel annars än genom Åbo eller Stockholm. Ulvsby var också en av de fyra städer som drabbades av Gustav Vasas beslut att grunda Helsingfors (fi. Helsinki) år 1550: också borgarna i Ulvsby förordnades att flytta till den nya staden.  Men eftersom Helsingfors misslyckades som motpol till Tallinn, lät kungen borgarna återvända till sina gamla hemorter, vilket för Ulvsbybornas vidkommande skedde år 1557. Men på grund av landhöjningen hade det blivit svårt för stora skepp att segla fram till Ulvsby. Därför lät Gustav Vasas son hertig Johan redan år 1558 förflytta staden cirka sju kilometer västerut. Den nya hamnstaden fick ett nytt namn, Björneborg (fi. Pori), och är fortfarande centrum för landskapet Satakunta. Den enda byggnad som idag är kvar av det medeltida Ulvsby är dess stenkyrka. Det övergivna stadsområdet utnyttjades som odlingsmark och är i dag helt försvunnen från ytan, men dess ruiner var åskådliga ännu på 1700-talet.

Författare: Marko Lamberg

Referenser:

Friberg, Nils, Stockholm i bottniska farvatten. Stockholms bottniska handelsfält under senmedeltiden och Gustav Vasa: en historisk-geografisk studie. Stockholm: Stockholmia förlag 1983.

Gardberg, C. J., Kaupunkilaitos keskiajalla ja uuden ajan alussa. Suomen kaupunkilaitoksen historia, osa 1: Keskiajalta 1870-luvulle, toim. Päiviö Tommila. Vantaa: Suomen Kaupunkiliitto 1981.

Jaakkola, Jalmari, Porin historia, osa II: Satakunnan varhaiskauppa ja Porin edeltäjät. Pori: Porin kaupunki 1958.

Kuujo, Erkki, Finlands medeltida städer. Urbaniseringsprocessen i Norden, del 1: Middelaldersteder. Det XVII nordiske historikermøte. Trondheim: Universitetet i Trondheim 1977.

Virkkala, Kalevi, Kopisto, Aarne & Lehtinen, Erkki, Suur-Ulvilan historia, osa 1. Porin mlk. : Porin mlk:n, Ulvilan, Kullaan ja Nakkilan kunnat 1967.