Uppsala stad har en föregångare i Gamla Uppsala, som under vikingatid och tidig medeltid var hedniskt kultcentrum och tidvis säte för ynglingaättens kungar. Under 1100-talet flyttades biskopssätet i Sigtuna till Gamla Uppsala. Någon gång under 1100-talets senare del efterträdde Uppsala/Östra Aros Gamla Uppsala som centralort. Även Sigtuna var vid denna tid en i regionen betydande ort. Det är möjligt att Sigtuna under 1200-talets första årtionden ännu var Uppsalaslättens viktigaste centralort. (Ahlberg/Hall 1983, s 7)

Den nya staden Aros/Uppsala växte fram vid gränsen för Fyrisåns segelbara del. Enligt antaganden i modern forskning kan kronans intressen ha spelat en viktig roll för stadens lokalisering. Man har förmodat att den kan ha vuxit fram på kronans mark. Platsen fungerade redan tidigare som omlastningsplats för varor på väg till den äldre centralorten Gamla Uppsala. Detta antas ha föranlett kronan att skaffa sig kontroll över åmynningen.

En annan faktor som sannolikt varit av betydelse för framväxten av en permanent stadsbildning vid Fyrisåns mynning är handeln. Den viktiga distingsmarknaden är belagd åtminstone från 1100-talet, då den ägde rum på Fyrisåns is.

Stadens utveckling var expansiv fram till omkring 1300-talets mitt. Ärkessätets flyttande på 1270-talet från Gamla Uppsala till den nya staden gav av allt att döma en påtaglig skjuts åt stadssamhället. Stora investeringar gjordes i domkyrkobygget, liksom i flera andra kyrkliga byggnadsprojekt.

Staden folkmängd omkring 1300 har, med en rekonstruktionberäkning, uppskattats till 600-800 invånare. Hundra år tidigare kan den enligt samma källa ha haft 200-250 invånare, och omkring 1270 ca 400 invånare. (Ferm i Uppsala VII, 1986, s 56, 76, 141)

Arkeologiska indikationer och en konstaterad fördröjning av domkyrkobygget har tolkats som en stagnation i staden utveckling från omkring 1300-talets mitt. En förnyad expansion vidtog från ungefär 1400-talets mitt och pågick medeltiden ut. Tillväxt- och stagnationsfaserna har satts i samband med det omgivande agrarsamhällets konjunkturer. Framför allt har man velat se 1300-talets stagnation som en följd av senmedeltidens allmänna agrarkris.

Sedan väl domkyrkan etablerat sig i staden kom den att få en starkt dynamisk inverkan på stadens utveckling. Av allt att döma stod dess direkta kontakter med staden borgerliga näringsidkare inte i proportion till kyrkoinstitutionens storlek och resurser. Från kyrkans sida förbigick man i stor utsträckning stadens borgare. Viktigare var i stället de indirekta effekterna av ärkesätets närvaro i staden. Kyrkans personal, som var omfattande, liksom de kyrkliga högtiderna åstadkom av allt att döma viktiga ekonomiska multiplikatoreffekter i stadens borgerliga näringsliv.

Uppsalakyrkans fastighetsförvärv har betraktats som en av indikatorerna på stadens utvecklingsfaser under medeltiden. Kyrkans fastighetstillväxt reproducerade i stort sett de allmänna faserna med en expansion under 1300-talets förra hälft, en stagnation från 1300-talets mitt fram till 1430-talet följd av en ny och mycket kraftig ökning av fastighetstillväxten under 1400-talets senare hälft fram till ca 1530.

Med reformationen förlorade kyrkan större delen av sitt fastighetsinnehav till kronan. Under 1500-talet blev i stället kronan en dynamisk faktor i stadens näringsliv. Den nya situationen manifesterade sig bland annat i det under 1540-talet påbörjade slottsbygget.

När Uppsala stad under 1500-talet blir synlig i de kamerala källorna framträder en samhällbildning som i sitt dåtida sammanhang varit betydande. Staden hör till de högst taxerade och beskattade 1500-talet igenom och de kamerala längder som redovisar hushållsantalet tyder på en jämförelsevis stor folkmängd.

Tabell: Uppsala 1

Uppsalas rang och hushållsantal under 1500-talet.

år skatte- rang- hushålls- storleks- rang-
rang index antal rang index

1526 2-5 94-86
1530 2 92
1539-59 6-7 79-75
1560 2 90
1566 394 2 94
1572 9 65
1577 384
1587 8-10 70-63
1599 380
1604 12 68
1609 395 5 85

Möjligen kan de sjunkande index-talen i tabellen tyda på att Uppsala har halkat efter något i utvecklingen under 1500-talets lopp. Tanken är plausibel mot bakgrund av kyrkans tillbakagång under den första efterreformatoriska tiden. Slutsatsen är rimlig men något osäker mot bakgrund av källmaterialets svagheter. Den eventuella tillbakagången har i vart fall inte varit dramatisk. Den mest evidenta slutsatsen är i stället att Uppsala under 1500-talet hörde till rikets största och mest betydande städer och att staden i stort tycks ha hållit sin framskjutna position århundradet igenom.

Hushållssiffrorna tyder emellertid på en stagnation i Uppsalas absoluta tillväxt under 1500-talet och 1600-talets början. Kontrasten mot den utveckling som måste antas ha präglat den senmedeltida staden är påtaglig. Dynamiken i utvecklingen har gått förlorad. Kronans ökande investeringar har av allt att döma varit tillräckliga för att hindra en långsiktig tillbakagång, men inte för att generera ytterligare tillväxt.

Stagnationen i 1500-talsstadens utveckling är desto mer anmärkningsvärd som den sammanfaller med en konstaterad agrar tillväxt i riket som helhet. Den under medeltiden antagna korrelationen mellan Uppsala stads utvecklingsfaser och agrarsamhällets konjunkturer håller inte för den första efrerreformatoriska perioden. Kanske ska trots allt reformationen och dess politiska och ekonomiska följder ses som en huvudfaktor bakom Uppsalas utveckling under 1500-talet.

Mycket tyder på att Uppsalas stagnation varade en bra bit in i det följande århundradet. Hushållsuppgifterna tyder inte på någon påtaglig förändring före 1630-talet.

Tabell: Uppsala 2
Mantal och hushållsantal i Uppsala 1609-1711.

år hushållsantal mantal hu/mt
(hu) (mt)

1609 395
1629 376
1651 341 983 2.88
1654 507 1177 2.32
1655 574 1212 2.29
1680 562 1188 2.11
1682 615 1297 2.11
1700 1399
1709 643 1317 2.05
1711 516 1039 2.05
Källa: se kasuistik

Först vid 1600-talets mitt finns det anledning att anta en viss expansion. Hushållsantalet har ökat med 25-50% i förhållande till den situation som präglade senare delen av 1500-talet och 1600-talets inledande decennier.

Materialet ger ingen tydlig antydan om när den nya tillväxtperioden kan ha tagit sin början. Rimligen bör 1630- och 1640-talen vara strategiska i sammanhanget. Den låga siffran 1651 kan inte gärna ge en realistiska bild av den långsiktiga utvecklingen. Två faktorer kan anföras som förklaring till siffrans avvikande karaktär. Den kan eventuellt vara en avspegling av de dåliga skördar som inträffade vid 1650-talets början. Den kan också spegla en kameral situation då den kamerala effektiviteten var dålig. Mantalsskrivningsreformen 1652/53 fick synbarligen effekt på åtskilliga håll i riket, inte minst i städerna.

Den stora tillväxten tycks ha inträffat före 1600-talets mitt. En viss ökning av hushållantalet under århundradets senare del kan möjligen ge underlag för slutsatser om en fortsatt men långsammare expansion. Problemet är här att relationen mellan mantalet och hushållsantalet ändras från 1600-talets mitt till århundradets slut. Det normala för Uppsala under 1700-talet tycks ha varit drygt två mantalsskrivna personer per hushåll. De höga siffrorna under 1650-talet kan tolkas som en underredovisning av hushållsantalet. Denna tolkning är rimligare än antagandet om en överredovsining av mantalet. Överredovisningar torde höra till undantagen i äldre tiders kamerala handlingar.

Möjligen kan man också spekulera i en annan hushållstruktur än den som rådde på 1700-talet. Förklaringen till förändringarna mantal/hushålls-relationen är svåråtkomlig och kräver en ingående längdanalys för en lösning av problemet. En sådan är inte möjlig inom föreliggande undersöknings ramar. Här kan bara konstateras att mantalet uppvisar en svagare ökning än hushållsantalet, men dock en ökning fram till 1700-talets början.

Referenser:

Ahlberg, Nils & Hall, Thomas: Sweden. Uppsala . (Scandinavian Atlas of Historic Towns. No. 4. The Institute for Urban History, Stockholm . Odense University Press 1983.)

Cnattingius, Nanna & Neveus, Torgny (red.): Från Östra Aros till Uppsala . En samling uppsatser kring det medeltida Uppsala . ( Uppsala stads historia VII. Uppsala 1986)

Fritzell, Yngve: Yrkesfördelningen 1753-1805 enligt Tabellverket: de särskilda städerna. (Statistisk tidskrift 1983:4)

Ljung, Sven: Uppsala under yngre medeltid och Vasatid. ( Uppsala stads historia II. Red. Herbert Lundh. Uppsala 1954)

Petre, Torsten: Uppsala under merkantilismens och statskontrollens tidsskede 1619-1789. ( Uppsala stads historia III. Red. Herbert Lundh. Uppsala 1958.)

Sven Lilja