|
Nystad grundades av konung Gustaf II Adolf år 1617. Konungen hade företagit en resa i Finland ett år tidigare och då hade han hittat ett bra ställe för en ny stad i Nykyrka socken (fi. Uusikirkko). I närheten av staden hade tidigare funnits en betydande marknadsplats. Den nya staden var alltså ett exempel av den stapelpolitik som statsmakten utövade i början av 1600-talet. Nystad var under den här tiden en av de mest vällottade bland de anlagda städerna i det svenska riket. Merparten av de nya städerna var nämligen så kallade uppstäder som inte hade rätt att utöva utrikeshandel. Däremot fick Nystad de så kallade begränsade aktiva stapelrättigheterna, vilket betydde att nystadsborgarna hade tillstånd att bedriva begränsad sjöfart också med utlandet och inte bara med andra uppstäder eller med stapelstäderna, speciellt Stockholm och Åbo (fi. Turku).
Nystad kan karakteriseras som en av de framgångsrikaste nya städerna i Finland på 1600-talet, fastän dess läge i närheten av Finlands största och viktigaste stad, Åbo, förhindrade de ekonomiska möjligheterna. Staden låg faktiskt mittemellan två redan på medeltiden grundade städer, dvs. Åbo och Raumo(fi. Rauma). Därför blev dess handelsområde ganska snävt.
Nystad var en de första nya städer i Finland som kronan fäste speciellt avseende vid på 1630- och 1640-talet. Detta betydde att kronan utnämnde många så kallade kungliga borgmästare till stadens råd, och dessa män kom oftast utanför det nystadiska samfundet. Särskilt under 1640- och 1650-talet stred dessa borgmästare och borgerskapet många gånger mot varandra bland annat om de nya regler i förvaltning och ekonomi som de kungliga borgmästarna ville introducera till staden. Inte sällan var det fråga om kronans krav som borgmästarna bara genomförde eller åtminstone försökte genomföra. På 1640-talet försökte kronan omorganisera stadens förvaltning genom att grunda en särskild kämnersrätt (dvs. en underdomstol som fällde domar i mindre rättsfall) och ett gemensamt hantverkarskrå, men dessa åtgärder – såsom många andra förnyelseförsök – misslyckades. Den viktigaste orsaken till detta var att staden var så liten att invånarna inte behövde dessa förnyelser. Framgångsrikare var dock åtgärderna som gällde stadens ekonomi och dess kontroll.
Från stadens grundande till mitten av 1640-talet styrdes staden av ett par borgmästare och ett stort antal av rådmän (i början vanligtvis 8 – 12 stycken). Sedermera räckte det med en tjänstgörande borgmästare åt gången och också antalet rådmän minskades till cirka fem, vilket var ett typiskt fenomen i svenska och finska städer under andra hälften av 1600-talet. Det minskande medlemsantalet var ett tecken på byråkratisering som kom till uttryck också i rikets småstäder. Det var inte ekonomiskt lönsamt för en borgare att ta emot en uppgift som rådman, och i själva verket var det mer fråga om en hedersuppgift. Därför kan bland rådets ledamöter hittas de framgångsrikaste handelsmännen.
Staden hade i början en gemensam församling med Nykyrka socken, vilket var fallet i nästan alla av de finländska (och svenska) städerna. Men redan år 1622 avskildes staden från landsbygden och stadsborna fick en egen församling. På 1620- och 1630-talen byggde de en kyrka av sten. Invånarna var till början mestadels finskspråkiga, men redan under 1600-talet startade ”försvenskningen”.
Nystad drabbades av två svåra bränder under 1680- och 1690-talen, men de största förstörelserna upplevdes under det Stora nordiska kriget, när ryssarna ockuperade Finland på 1710-talet: Nystad intogs åren 1713. Staden var en skådeplats för fredsförhandlingarna mellan Sverige och Ryssland under åren 1721. Freden i Nystad slöts samma år.
Författare: Petri Karonen. |