Lunds historia

Lund är jämte Sigtuna nuvarande Sveriges äldsta stad. Dess medeltida historia kan följas väl genom skriftliga källor och resultaten från mycket omfattande arkeologiska undersökningar sedan 1890. Staden anlades ca 990, sannolikt som en kunglig och kyrklig centralort för Skåne, i samband med det slutgiltiga danska riksenandet. Lund blev ca 1050 biskopssäte.

Staden expanderade mycket kraftigt under 1000-talets senare del. Förutom en första domkyrka uppfördes Allhelgonaklostret, en ny kungsgård i sten och minst nio träkyrkor, samtidigt som en första marknadsinriktad torgbebyggelse kan spåras vid nuvarande Stortorget. Staden fortsatte att expandera efter det att den upphöjts till danskt ärkebiskopssäte 1103-04.

Under 1100-talets första hälft uppfördes den nuvarande domkyrkan, Sankt Peters nunnekloster och Trefaldighetsklostret grundades, ytterligare tio sockenkyrkor uppfördes och den profana bebyggelsen förtätades. Förmodligen tillkom även ärkebiskopsgården, Lundagård, under denna tid, medan hela staden blev befäst med en 3,7 km lång vall 1134. En särskild kunglig ämbetsman, gälkaren av Skåne, är belagd i Lund från ca 1160, och Skånes landsting hade Lund som mötesplats senast från ca 1180. Tack vare alla de centrala funktioner som var knutna till staden blev Lund under 1100-talet Danmarks och Skandinaviens största och viktigaste stad med uppskattningsvis 3 000-4 000 invånare. Arkeologiska fynd visar att Lund under 1000- och 1100-talen hade kontakter med stora delar av norra och östra Europa samt med Bysantinska riket.

Under 1200-talet behöll staden en stor del av sin betydelse, vilket bl.a. framgår av att Skandinaviens första svartbrödrakloster grundades i Lund 1222 och att även ett gråbrödrakloster etablerades där 1238. Från 1200-talet härstammar också de äldsta profana tegelhusen i staden.

Men med grannstaden Malmös framväxt under 1200-talets slut och 1300-talets början förlorade Lund efter hand mycket av sin centrala roll. Ett uttryck för stadens allt mindre betydelse är att tomter började slås samman, troligen p.g.a. befolkningsminskning, att Trefaldighetsklostret upphörde på 1320- eller 1330-talet, att kungsgården donerades till domkyrkan på 1370- eller 1380-talet och att myntningen flyttades till Malmö på 1440-talet.

I stället blev Lund ett mer renodlat kyrkligt centrum, dominerat av ärkebiskopsstolen och övriga kyrkliga institutioner. Den redan tidigare befästa ärkebiskopsgården blev kraftigare befäst på 1450-talet, och många tomter omvandlades till kyrkliga residens för det högre prästerskapet vid domkyrkan. Genom successiva donationer och inköp kom de kyrkliga institutionerna att vid medeltidens slut äga minst 80 % av stadens tomter. Senmedeltidens enda institutionella tillskott var en akademisk högskola, Studium Generale, inrättad vid Gråbrödraklostret 1425 och i funktion 1438-1537.

Reformationen 1536 förändrade på ett dramatiskt sätt Lunds villkor. Ärkesätet lades ner, de kyrkliga egendomarna sekulariserades och ärkebiskopsborgen Lundagård blev centrum för den kungliga länsförvaltningen. I borgen byggdes Kungshuset som kungligt residens 1579-80, men under 1600-talet förföll resten av borgen och revs slutligen. De flesta kyrkorna raserades för att leverera sten till Malmöhus slott. Sankt Jakobs kyrka kvarstod några årtionden, Helgeandshusets kyrka till 1830-talet, men kvar står nu endast domkyrkan och Sankt Peters klosterkyrka.

Handeln gick tillbaka, däremot tycks hantverket ha blomstrat, och Lund var fortfarande stiftsstad med domkapitel och katedralskola. Universitetets tillkomst 1668 innebar på sikt nya framtidsmöjligheter, men ännu ca 1800 var staden en "akademisk bondby" (Tegnér) med endast ca 3 000 invånare.

Under 1800- och 1900-talen har en fortgående, accelererad demografisk och ekonomisk tillväxt ägt rum. Vid sekelskiftet 1900 uppgick befolkningen till 17 000, 1990 bodde i tätorten 65 400 personer. Redan i början av 1800-talet var Lund ett kommersiellt och finansiellt centrum för den kringliggande bygden.

Av stor betydelse för Lund blev öppnandet av Södra stambanan 1856, och vid seklets mitt började staden industrialiseras, till stor del på basis av lokala råvaror (läderindustri, tegelbruk, mejerier) och närheten till universitetet (tryckerier). Också textil- och verkstadsindustri fanns. Avgörande för Lunds expansion under 1900-talet har dels varit universitets- och sjukvårdsinrättningarnas tillväxt, dels tillkomsten av högteknologiska industrier som Tetra Pak och Gambro med anknytning till universitetet.

upp

Krångliga ord?

Prova att klicka på understrukna ord i texten, så bör du få en ordförklaring. Om det inte fungerar kan du istället läsa vår ordlista.

Problem med länkar?

Om din webbläsare saknar JavaScript måste du välja sida från vår Platskarta istället.