Växjös historia
Redan vid medeltidens början synes platsen ha varit
en viktig vägknut, och jämte de närliggande
byarna Hov och Thiudhby (Kronoberg) kom den också att
bli ett centrum för landet Värend. Växjö
blev biskopssäte 1170 men stad först 1342. Läget
i gränsbygden mot Danmark ledde ofta till härjningar
(bl.a. 1276, 1570 och 1612) men gav Växjö en central
roll för en omfattande gränshandel, som kulminerade
vid frimarknaderna kring Sigfrids- och Birgittadagarna (15
februari resp. 7 oktober).
När Roskildefreden 1658 helt ändrade dessa förutsättningar
blev följden en klar stagnation. Ställningen som
skol- och förvaltningsstad stärktes visserligen
då Växjö fick gymnasium (1643) och vid samma
tid länsstyrelse, men under hela 1700-talet fortsatte
stagnationen.
Växjö drabbades också av storbränder
1799, 1838 och 1843. Efter den sistnämnda expanderade
befolkningen snabbare, och en industrialisering inleddes,
stimulerad av järnvägsbyggen 1865-1897 till bl.a.
Alvesta, Karlskrona och Ronneby. Invånarantalet var
7365
år 1900. Industrialisering och tillväxt fick
en svår knäck då tändsticksfabriken
brann 1922, men Växjö hade då blivit garnisonsstad
och fått en kraftig utbyggnad av mentalsjukhuset Sankt
Sigfrid, vilket förstärkte karaktären av
tjänstemanna-
och handelsstad.
Inkorporeringen 1940 av den stora landskommunen,
där
Växjö Östregård (Öster) blivit
municipalsamhälle
1919, initierade en ny expansion som kulminerade under 1960-talet:
befolkningen ökade då från 15 609 till
37 083. Talrika nya industrier har gett Växjö en
jämnare
näringsprofil, även
om karaktären som tjänstemannastad
och handelscentrum för södra Småland förblivit
stark. Till det senare har utbyggnaden av skolsektorn bidragit,
med en universitetsfilial 1967 och en självständig
högskola från 1977.
upp
Krångliga ord?
Prova att klicka på understrukna ord
i texten, så bör
du få en ordförklaring.
Om det inte fungerar kan du istället läsa vår ordlista.
Problem med länkar?
Om din webbläsare saknar JavaScript måste du välja sida
från
vår Platskarta istället. |